Minigolf...

Varför spelar man egentligen minigolf?! Speciellt när man vet hur det går, liksom. Man tycker att det ska bli jättekul innan, men redan efter ett par banor vet man ju vart åt det barkar. Det absolut bästa är ju om man spelar mot nån som snittar 1-3 slag per bana medan man själv får vara nöjd om man undviker sju, eller i alla fall saknar jämnheten. Eller tålamodet...

Gårdagens 71 på Skoghalls 18 excellenta filtbanor hör väl dock inte till mina bättre rundor. Och det är en liten nätt bit upp till banrekordet som tydligen låg på 24 slag. Lite uppförsbacke... Men det känns som att årets minigolfkvot redan är uppfylld, så jag får ta nya tag till nästa säsong.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0