Way Out West & Back Up North...
Puh, så var sommarens mest hektiska helg avslutad... Lite stressig, men framförallt väldigt kul och händelserik. Att gårdagen därför främst bestod av återhämtning är väl ingen överdrift.
Götet visade upp sig från sin absolut bästa sida så det gjorde inte direkt ont att sitta i solgasset med en kall och njuta av mängder av bra musik. Var dock en del otrevliga krockar i spelschemat som gjorde att man var tvungen att dissa vissa akter som man velat sett på förhand. Sedan blir det ju alltid lite kompromissande på festival och ibland smakar ju ölen helt enkelt för bra...
Vad var då minnesvärt under fredagen?
Hade höga förväntningar på Anthony & The Johnsons med Göteborgs Symfoniorkester, men blev lite besviken. Platsen och ljudet var helt enkelt fel för att göra musiken rättvisa. Visst var det bra, men jag tror att en konsertlokal hade varit optimalt.
Det är också ett j-la tjat om att Glasvegas är det nya U2 eller den nya tidens arenarockband...och detta efter en enda platta (för de har väl inte släppt fler?!). Det intrycket fick i alla fall inte jag efter deras spelning. Det blev lite drag i slutet av spelningen när de rev av singlarna "Geraldine" och "Daddy's Gone", men i övrigt låter de förbannat slätstrukna och intetsägande...
Då var Band of Horses (trots halvkasst ljud), Arctic Monkeys, Florence And The Machine och Robyn desto bättre. Robyn hade dessutom bjudit med sig den gamla tandläkarräven Dr Alban och duetten på "No Coke" var nog det som lockade fram flest skratt under dagen....
....och sen då?
Efter i runda slängar fyra timmars intensiv soffsömn bar det åter tillbaks till Karlstad. Kan dock säga att jag har varit piggare än när jag vid elvasnåret klev av på K-d station. Lägg därtill att den senaste veckans förkylning också hade beslutat att det var dags för halsen att få sin beskärda del, vilket lett till att man inte direkt hade någon sammetslen stämma. I själva verket inte mycket till stämma överhuvudtaget. Men efter en dusch, en stor kaffe och (nästan lika stor) whisky bar det så ut mot bröllopet.
Blev faktiskt piggare ju längre dagen led och jag lyckades väl föra (eller i alla fall väsa fram) hjälpliga dialoger under middagen. Spelningen senare på kvällen gick som en dans i dubbel bemärkelse. Fullt ös och dansgolv från början till slut och det verkade som alla, inklusive brudparet, hade en grymt kul kväll. Mission accomplished!
Götet visade upp sig från sin absolut bästa sida så det gjorde inte direkt ont att sitta i solgasset med en kall och njuta av mängder av bra musik. Var dock en del otrevliga krockar i spelschemat som gjorde att man var tvungen att dissa vissa akter som man velat sett på förhand. Sedan blir det ju alltid lite kompromissande på festival och ibland smakar ju ölen helt enkelt för bra...
Vad var då minnesvärt under fredagen?
Hade höga förväntningar på Anthony & The Johnsons med Göteborgs Symfoniorkester, men blev lite besviken. Platsen och ljudet var helt enkelt fel för att göra musiken rättvisa. Visst var det bra, men jag tror att en konsertlokal hade varit optimalt.
Det är också ett j-la tjat om att Glasvegas är det nya U2 eller den nya tidens arenarockband...och detta efter en enda platta (för de har väl inte släppt fler?!). Det intrycket fick i alla fall inte jag efter deras spelning. Det blev lite drag i slutet av spelningen när de rev av singlarna "Geraldine" och "Daddy's Gone", men i övrigt låter de förbannat slätstrukna och intetsägande...
Då var Band of Horses (trots halvkasst ljud), Arctic Monkeys, Florence And The Machine och Robyn desto bättre. Robyn hade dessutom bjudit med sig den gamla tandläkarräven Dr Alban och duetten på "No Coke" var nog det som lockade fram flest skratt under dagen....
....och sen då?
Efter i runda slängar fyra timmars intensiv soffsömn bar det åter tillbaks till Karlstad. Kan dock säga att jag har varit piggare än när jag vid elvasnåret klev av på K-d station. Lägg därtill att den senaste veckans förkylning också hade beslutat att det var dags för halsen att få sin beskärda del, vilket lett till att man inte direkt hade någon sammetslen stämma. I själva verket inte mycket till stämma överhuvudtaget. Men efter en dusch, en stor kaffe och (nästan lika stor) whisky bar det så ut mot bröllopet.
Blev faktiskt piggare ju längre dagen led och jag lyckades väl föra (eller i alla fall väsa fram) hjälpliga dialoger under middagen. Spelningen senare på kvällen gick som en dans i dubbel bemärkelse. Fullt ös och dansgolv från början till slut och det verkade som alla, inklusive brudparet, hade en grymt kul kväll. Mission accomplished!
Kommentarer
Postat av: Lena
låter härligt! själv var jag lite dålig på att faktiskt kolla på banden.. haha! men det var grymt.. synd att du inte stannade på lördagen, för lily allen var grymt bra!
Trackback
