Ey yo, det spökar!

Skrev ju en artikel om värmländska platser det spökar på i det senaste numret av Tryck. Har alltid fascinerats av ämnet och tycker att det är kul att höra om folks erfarenheter i detta ämne. För det verkar verkligen engagera många. Antingen tror man inte på andevärlden, att det finns en annan dimension eller ett liv efter döden (eller så vågar/vill man inte bry sig om det). Men något som är fascinerande är att ALLA (eller väldigt många) har någon erfarenhet av ämnet, antingen själva eller genom anhöriga/släkt/vänner som varit med om något oförklarligt.

Visst, många avfärdar allt sånt som osanna, kryddade spökhistorier som folk bara berättar för att skrämma andra. Själv har jag svårt att tro detta. Självklart finns det människor som bara snackar skit, men det är för många som har varit med om för mycket för att man enbart ska kunna avfärda det som tomt prat. För egentligen, vad tjänar man på att ljuga om en sak som man upplevt?  

Men om man, som jag, ska tro på det spökar det lite varsomhelst. Bl.a. i byggnaden där vi har vårt kontor. Inget mer än steg på övervåningen och i trapphuset sent på kvällen när det inte var någon där, men ändå. Svårt att bortförklara såna grejer med att det knäpper i golvet och att gamla hus låter.

Hotell verkar annars vara en guldgruva. Förutom Bilan så spökar det tydligen på både Drott och Stadshotellet. Får se om tanten på Drott kommer och önskar en låt på fredag... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0