Vad är det som är så ballt med engelska?
Ärligt talat, är det så jäkla fräckt att använda engelska uttryck? Vi bor ju i Sverige. Ändå verkar det som att det fräckaste man kan göra, om man vill piffa till något, är att sätta ett engelskt namn på grejen, klubben eller företeelsen. Trots att det bara är svenskar som använder och/eller köper saken.
Jag trodde att detta hade förlorat lite av sin lyster och charm och skulle försvinna efter 80-90-talet, men nix. Det känns fortfarande kännas lika fräscht och tufft med "Shopping downtown", "we will colour you" och "You look great" mm mm.
Ja, det kanske bara jag som börjar bli gubbe och fortfarande föredrar, och faktiskt tycker att det blir fan så mycket häftigare med en svensk text, namn, slogan eller vad det nu handlar om. Eller så är det helt enkelt ballast på engelska. Beats me!
Jag trodde att detta hade förlorat lite av sin lyster och charm och skulle försvinna efter 80-90-talet, men nix. Det känns fortfarande kännas lika fräscht och tufft med "Shopping downtown", "we will colour you" och "You look great" mm mm.
Ja, det kanske bara jag som börjar bli gubbe och fortfarande föredrar, och faktiskt tycker att det blir fan så mycket häftigare med en svensk text, namn, slogan eller vad det nu handlar om. Eller så är det helt enkelt ballast på engelska. Beats me!
Kommentarer
Trackback
