monopaul

Tillbaks i Svedala efter tre intensiva dagar i den brittiska hufvudstaden. Vi hann med en del - men ändå inte... Svårt att hinna se och göra allt det man vill på så kort tid. Det mesta kretsade kring Oxford Street, men vi hann dock med avstickare till Camden, Piccadilly, Harrods, London Aquarium och en ekorrmatarsväng i Hyde Park. Turistiskt så att det förslår, jag vet, men kul ändå.

Primark var ett grymt bra tips, kände inte till det stället innan. Det var bara att knäppa upp jackan, bege sig in i den tryckande värmen bland de tusentals andra besökarna och börja botanisera bland de tokigt billiga kläderna. Hittade en hel del av kidsens julklappar här och även några till mig själv. Känns helt ok att köpa riktigt schyssta skjortor och tröjor för 50-60 pix/st.

I Camden hade jag velat spendera mycket mer tid. Tog bara en sväng upp dit under tisdagseftermiddagen och hann bara se en liten del av virrvarret av småbutiker. Känns som att man inte riktigt hann hitta guldkornen. Blev en kall på puben "The World's End" också...najs ställe. Tackar för det tipset.

Allting flöt på ovanligt smidigt under resan, med transporter, boende etc. Men lite dramatik blev det trots allt, konstigt vore ju annars. Vi tyckte nämligen att två timmar var lagom för incheckning, säkerhetskontroll och lite taxfreeshopping. Det var det inte visade det sig! Det var nämligen några till (läs: några tusen) som tänkt sig resa med Ryan Air just denna dag, och området runt incheckningen var minst sagt fullproppad med mer eller mindre stressade människor. Och när vi så äntligen kom fram till incheckningsdisken fick vi beskedet att vi var tvungna att checka in själva i en av automaterna. Väl där, lite mer stressade än innan, visade det sig att jag av någon anledning inte kunde få ett boarding-pass och att vi därför skulle kontakta personalen.
När vi hittat en av dessa hänvisades vi vidare till biljettförsäljningsdisken, med en om möjligt än mer gigantisk kö. En snabb koll på klockan visade att vi nu hade ynka 45 minuter innan planet skulle lyfta. Med lite hjälp kunde vi dock smita före i kön, få våra boarding-pass, checka in väskorna och ställa oss i nästa milslånga kö, den till säkerhetskontrollen. Vi hade nu en knapp halvtimme kvar.
När vi äntligen tragglat oss igenom, var det FEM(!) minuter innan planet skulle gå. Till saken hör att gaterna på Stansted ligger en bit bort från säkerhetskontrollen, närmare bestämt 12 minuter (enligt skyltarna). Så det var bara att börja röra på de småtrötta benen och tokspringa mot gaten (så gott det nu gick). Då hade man faktiskt så smått börjat bereda sig på det värsta... Men! När vi joggade fram till gaten såg vi till vår glädje att det fortfarande var kö och att vi som de sista personerna kunde stega in på planet... Ibland har man tur.