monopaul

Äntligen! Efter tre år i skymundan är Boltic tillbaks i bandyns finrum. Såååå gött!

Snacka om antiklimax. Här kliver man återigen ur sängen okristligt tidigt för att se Kronorna leka sig till semifinal. Det var upp till bevis för vårt stjärnspäckade och upphaussade landslag. Och vad bevisade de?! Att de är svenskar, så klart....

Visst blixtrade de till några gånger, men mestadels var det bök i sarghörnen. Kan inte riktigt säga att jag till fullo förstår den taktiken. I min värld känns det som att det alltid är bättre med snabbt spel och många avslut än krångligt spel längst med sargerna med ryggen mot mål. Men jag är ju ingen hockeytränare....

Det enda positiva med den här förlusten är väl att vi slipper bli totalförnedrade av kanadickerna (vilket vi utan tvekan skulle blivit) i semin. Blir att hålla en tumme på Finland istället...

Nu kan man lägga fokus på Boltics avslutande match i Allsvenskan på lördag, seriefinalen mot Ale-Surte, istället. En poäng eller mer och det blir Elitserien igen!
OCH, Luleås kamp om sista slutspelsplatsen....

Det slog mig just att jag missat att gratulera mig själv på tvåårsdagen med denna blogg. SÅ, grattis grattis!

Åh, tack!

Jag har länge gått och funderat på vad som egentligen händer uppe i Storuman en onsdagseftermiddag i februari. Har de fint väder, åks det skoter och firar man Ferry?! Vilken tur att jag då, av en häpnadsväckande slump, trillade på den här sidan.

...den här killen:



...de här:



...& de här:



...för att inte tala om den här tjejen:



...eller varför inte de här:



...och som krydda på moset även dessa?



Samtliga ovanstående, och några till, kommer till Nöjesfabriken den 1-2 april då inomhusfestivalen Det stora kalaset arrangeras för första gången. Läs mer i nästa nummer av Tryck eller sväng förbi den här sidan.

La Roux känns som ett helrätt val just denna soliga onsdag.

Så har det gått en månad igen. På fredag trycker vi på den stora röda ivägskickarknappen vi har på väggen. Tidningen ska återigen transformeras från flummigt cybertrams till glassigt, otroligt exklusivt papper gjort av baltisk fura. Känns lika fantastiskt varje gång. Lite som att föda barn skulle jag tro.

En kort resumé av måndagens första skälvande timmar
Kl 05.00. Iphonen börjar brumma på nattduksbordet. Petar till den. Slumrar en kvart. Kravlar ut ur den varma sängen och genom den iskalla hallen. Tänker att golvvärme nog är en rätt trevlig uppfinning. Ställer mig i duschen och börjar vakna till liv. Faktum är att jag nästan känner mig piggare än vanligt. Slänger på mig kläderna och smsar Palle och Leran för att höra om de är med i matchen. Det är de inte. Tänker att det lutar åt att man nog får gå på Scores hockeyfrukost helt solokvist. Börjar lufsa inåt stan genom folktomma gator. Iskallt. Får svar från en nyvaken Leran. Kommer fram till ett fullknökat Score några minuter efter nedsläpp. Botaniserar i frukostbuffén och slår mig ned vid vårt bokade bord. Slappnar av.

Det är klart att Bragdsälen hittar formen med roligaste Iphone-spelet just nu. Se här.

Förutom Anjas bragdartade brons var gårdagskvällen en enda stor gäspning. Har börjat tröttna lite på OS redan... Eller mest av allt stör man sig på att svensk media ALLTID, utan undantag och oavsett vilken sport det gäller, målar upp de svenska deltagarna som favoriter och guldaspiranter. Detta trots att det av tradition har visat sig att svenskar inte (eller i alla fall väldigt sällan) kan leva upp till något favoritskap, hur överlägsna de än må ha varit innan mästerskapet.

Är det inte lika bra att sänka förhoppningarna inför samtliga EM, VM och OS?! Vi ÄR ett lilleputtland, som visserligen lyckas få fram grymma idrottare i vissa sporter, men som ändå får vara nöjda med de få medaljer vi lyckas skrapa ihop. Visst, Norge är ett ännu mindre land, men där är kraven och förväntningarna befogade. Deras idrottare (läs: skidåkare) lever ju 9 ggr av 10 upp till förväntningarna....

Det blev en klassisk svensk OS-dag igår. Back to normal. Missade finaler, fjärdeplatser och uråkningar, precis som vi är vana vid....

Givetvis är det skönt att det gick hyfsat bra med Anja efter den där ruggiga kraschen. Men man kommer inte ifrån att det känns genomruttet att hon missade silvret på ett sånt sätt. Så nära målet...

Roligast var ändå fransyskan (tror jag det var...) som föll direkt i starten. Hon kände att det var kört redan efter några minuter liksom...

Den här gick varm på kontoret för några år sedan. Klicka på hästarna och komponera en smäktande vacker sång. Lika kul varje gång!

Förbannelsen är bruten! Vi snackade på jobbet igår om att det (nästintill) ALLTID går åt pipsvängen för favoritlaget, åkaren, spelaren etc när man väl kollar på en avgörande tävling eller final.
Jag missade Kallas segerlopp pga den veckoliga innebandyträningen. Så då var det ju ingen större skräll att hon vann. Hellners lopp (där han visserligen föll med flaggan i topp) såg jag däremot, likaså damernas skidskytte. Och just därför gick det som det gick...

Därför känns det extra skönt att kunna säga att man såg HELA Björn Ferrys bragdlopp. Och att han dessutom vann. Ingen mer klassisk svensk fjärdeplats, felåkning eller genomklappning. Känns lite overkligt...

Just det, jag kammade hem drömvinsten på Joker i lördags också. Första gången någonsin jag fått mer än ett rätt. 80 spänn - rätt ner i fickan! Jo, man tackar och bugar.


Ät mina shorts, Bjørndalen!

Om några timmar ska jag intervjua den här Karlstadsgruppen som snart åker iväg på en 20-dagars USA-turné. Har ni inte hört dem så finns de på Spotify. Grymt bra sydstatsrock!

Man upphör inte att förvånas över folks (och regeringens) dumhet.

Var på Boltics match mot Jönköping igår. Snorkallt, som sig bör. Det är ingen riktig bandymatch om man inte fryser om åtminstone en kroppsdel. Igår var det fötterna och händerna som fick sig en dos av den klassiska Tingvalla-kylan.

Men det är ändå gött att gå på bandy igen. Ifjol blev det inte en enda match, osupportligt nog. I år har det i alla fall blivit några stycken. Boltic har i år lyckats få ihop ett intressant och relativt ungt lag, som i nuläget leder serien och ser ut att vara tillbaka till finrummet igen. Men, man har ju lärt sig att det är väldigt farligt att ropa hej... Sedan kommer det nog att behövas både ett och två nyförvärv, några sponsorer så de kan ge lön till spelarna och en hall om laget ska kunna mäta sig med något av lagen i Elitserien. Men man kan ju alltid hoppas...

Gårdagens match gav också lite smolk i glädjebägaren. Stabilt spel i första och en ledning med 3-0 i paus förbyttes snabbt till underläge med 5-3 i början på andra. Var länge sen man såg något lag tappa allt så kapitalt och så snabbt. Kan dock bero på att vi bytte plats att stå i halvtid.... (Skrockfulla?!) När vi bytte tillbaks till den ursprungliga platsen ryckte laget upp sig och lyckades med nöd och näppe greja 7-7...

Vi blev tipsade om att någon av våra konkurrenter ligger ute på Blocket för en billig peng. Det pågår i skrivande stund en livlig debatt om vilken det rör sig om, och vi har våra misstankar...

Så om någon har 350 lax som ligger och skräpar och känner att det där med gratistidningar verkar vara en intressant och lukrativ bransch bör slå till direkt. Och vem vet, priset är kanske prutbart.

Annonsen hittar ni här.

Min vana trogen var jag ute i absolut sista minuten igår. Fast denna gång var det ofrivilligt. Klockradion var ställd på 7.10, men av någon konstig anledning fick den för sig att ge fan i att väcka mig denna morgon. Så resultatet blev att jag, sömndrucken och panikslagen fick kasta mig in i duschen, slänga i mig frukosten och tokspringa mot tågstationen. Tid för detta: 20 minuter. Men jag hann, tack vare att tåget var några minuter försenat (synd, skulle det visa sig). Men att springa på is och packad snö med skor utan mönstrad sula i -10 C är inget jag rekommenderar...

Men där satt vi på rälsbussen västerut och planerade morgonens möte med Arvikas centrumledare, helt ovetande om vad som komma skulle. Eller ja, det hände inte så mycket. Det visade nämligen sig att Jessica, som hon heter, valt att vara hemma med sin sjuka son dagen till ära. Utan att meddela oss. Så där stod vi med lång näsa och en halv dag att fördriva i ett iskallt Arvika. Enda anslutningen tillbaks till K-d gick 14.30.

Så det blev några koppar kaffe, lite lunch, en kopp kaffe, besök hos Olssons och en titt på den imponerande nybyggnationen av The Roof och en kopp kaffe till innan tåget åter tuffade hemåt.

Jag har haft mer givande och produktiva dagar....

Lätt skalp mot MODO igår. Trodde man inte efter fyra raka förluster, oflyt, taskig stämning och turbulens i klubben. Men har fortfarande en otrevlig känsla att Luleå, trots att de har sju poäng ner, ändå kommer vara inblandade i den gastkramande kampen om de sista slutspelsplatserna även i år.
Drömmen vore givetvis att de lyckas spöa Brynäs och Frölunda i de två kommande matcherna så att man kan slappna av lite i alla fall...

Nej, tidningen var visst insnöad i Stockholm. Kanske inte världens största skräll, men ändå. Lite tôligt, men imorgon ska vi ha den.

Har drabbats av den segaste förkylningen i mannaminne. En liten släng av svininfluensa kanske. Två veckor av snörvel och en smula halsont kryddat med en skön dos hosta. Men de senaste dagarnas antihostkur verkar ha gett resultat och nu kan man förhoppningsvis äntligen se slutet av sjuklingstunneln....

Här kommer lite mood music, perfekt för vilken torsdagskväll som helst...


FF hemma ikväll. Flickvänsfritt. Hmmm, vilka möjligheter... Tror jag ska måla lite. Ja, det får det bli! Seasick Steve och måleri.

Fridens!

...2010 års första nummer av den eminenta nöjestidningen Tryck. Resan från tryckeriet på andra sidan Östersjön är snart avslutad och imorgon bitti väntas den rulla in på innergården. Eller rulla är väl att ta i. Det lättaste vore nog att köpa en släde och knuffa in pallarna.

Men det blev tyvärr inget monsternummer på 88 sidor som sist. Början på året är av tradition riktigt ruttna annonsmässigt, det slår liksom aldrig fel. Företagen återhämtar sig och inväntar vårmånaderna. Men 32 välmatade sidor mäktade vi i alla fall med...

Det här var en favoritbok när man var liten:


Så idag eller längre fram i veckan blir det en sväng till Filmstaden för att kolla in den här:



Tror och hoppas att den är grym. Första utlåtandet var väldigt positivt, så det bådar gott...