monopaul

Min vana trogen var jag ute i absolut sista minuten igår. Fast denna gång var det ofrivilligt. Klockradion var ställd på 7.10, men av någon konstig anledning fick den för sig att ge fan i att väcka mig denna morgon. Så resultatet blev att jag, sömndrucken och panikslagen fick kasta mig in i duschen, slänga i mig frukosten och tokspringa mot tågstationen. Tid för detta: 20 minuter. Men jag hann, tack vare att tåget var några minuter försenat (synd, skulle det visa sig). Men att springa på is och packad snö med skor utan mönstrad sula i -10 C är inget jag rekommenderar...

Men där satt vi på rälsbussen västerut och planerade morgonens möte med Arvikas centrumledare, helt ovetande om vad som komma skulle. Eller ja, det hände inte så mycket. Det visade nämligen sig att Jessica, som hon heter, valt att vara hemma med sin sjuka son dagen till ära. Utan att meddela oss. Så där stod vi med lång näsa och en halv dag att fördriva i ett iskallt Arvika. Enda anslutningen tillbaks till K-d gick 14.30.

Så det blev några koppar kaffe, lite lunch, en kopp kaffe, besök hos Olssons och en titt på den imponerande nybyggnationen av The Roof och en kopp kaffe till innan tåget åter tuffade hemåt.

Jag har haft mer givande och produktiva dagar....