Jag vill inte!
Man vill inte gärna gå in när det är så här. En kvart i solgasset på lunchrasten är förrädiskt. Varenda cell i kroppen skriker att de helst av allt skulle vilja växa fast i parkbänken. Det skulle inte göra något alls, tycker dom.
Så det är med tunga steg man tvingades lämna sol och blå himmel i sticket och bege sig in i ett potthett kontor igen. Men man kan i alla fall skymta några förskrämda solstrålar som lyckats leta sig in på vår lilla innergård och genom vårt öppna fönster....
Kommentarer
Trackback
